Med hjälp av en glassinne och två hårband har jag hjälpt mej själv till en natts god sömn och mitt finger till en natts god läkning. Det megadjupa blodsprutande såret syns inte, för det är på andra sidan och det var så krångligt att fota från den vinkeln. Men det är där, lovar.
Såret är alltså precis där jag böjer fingret, därav ytterst viktigt att ha det oböjt.
Vi hade inga plåster så Juho tejpade ihop såret under högljudda protester från den skadade med någon slags operationstejp jag fått nån gång när jag har haft stygn. Det kommer antagligen aldrig att lossna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar